Vi strävar efter att barn ska utveckla sin förmåga att upptäcka och reflektera över och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen.

Trygghet, ordning och arbetsro är fundamentalt i en Montessoriverksamhet. En liten barngrupp ger möjlighet till att alltid vara nära barnen och uppmärksamma vad som sker i interaktionen dem emellan. Pedagoger och barn samtalar om hur vi bemöter varandra, vad vi blir glada av samt hur vi kan göra om någon blir ledsen. Vi är öppna för att testa olika metoder för hur vi kan lösa konflikter och skapa förståelse och medvetenhet hos barnen om den egna rollens betydelse vid konflikter. Vår erfarenhet av lekgrupper och ”Känsla – Tanke – Handling” är metoder som vi har lång och god erfarenhet av och som ökar barnens inlevelseförmåga. KTH är en metod som vi använder oss av i direkt konflikthantering. Metoden syftar till att lära sig verbalisera och kommunicera sina känslor istället för att använda sig av handgripligheter. KTH ger alla inblandade i en konflikt en möjlighet att klä sin situation i ord och med hjälp av KTH lösa konflikten utan handgripligheter. Språket är grunden för empati, självbehärskning, moral och samvete.

Vi har under året även använt oss av dramatiseringar av färdigheter (Montessoris ”grace & courtesy) och konfliktsituationer, för att lära barnen förstå situationer i sin vardag och för att öka deras empatiska förmåga. Dramatiseringar av aktuella maskerade konflikter i barngruppen ger möjlighet att i efterhand förstå handlingars konsekvenser och vilka strategier som skulle kunna forma en bättre utgång av händelsen. Varje dramatisering av en neutral händelse, åtföljs av en gemensam diskussion, där barnen ges möjlighet att uttrycka sina åsikter. Detta leder till ökad medvetenhet och förståelse. Genom detta tränas också barnen på att kommunicera sina tankar och att ta ställning i olika frågor. På så vis följer förskolan förutom Lpfö98 även Barnkonventionens artikel 12 om barns rätt att komma till tals och fritt uttrycka sina åsikter.

Vi har utifrån målet ovan, periodvis använt oss av lekgrupper för att alla barn ska lära känna varandra och för att ingen ska uppleva sig utanför, vilket barn ibland ger uttryck för. Dessa lekgrupper har medfört att alla leker med alla, att de upptäcker nya kompisar att leka med. Lekgrupperna avslutas av sig själva när alla får vara med och ingen längre känner sig utanför. Emellanåt är det vi vuxna som avslutar lekgrupper efter en observation av barngruppen i lek och samspel. Utöver detta har vi ett återkommande tema om kamratskap för våra femåringar, där barn och vuxna samtalar med varandra om hur vi bemöter varandra.

 Alla barn har lika värde, de ges samma möjligheter och garanteras samtliga rättigheter enligt barnkonventionen utan åtskillnad av något slag enligt artikel 2 i Barnkonventionen. Inget barn får diskrimineras utifrån de sju diskrimineringsgrunderna som vi i vårt arbete förhåller oss till.

Montessori utvecklade ett pedagogiskt material och en metod för hur barn lär sig. En metod som bygger på en relation och interaktion mellan lärare-barn eller mellan barn-barn och den fysiska miljön. ”Följ barnet”, säger Montessori, och menar att vi ska observera och lyssna in barnen för att kunna följa dem i deras utveckling och utmana dem i deras lärande. Miljön på Montessoriförskolan är utformad på ett sätt, som ger varje barn möjlighet att utvecklas utifrån sina egna behov och förutsättningar, vilket vi skulle vilja koppla till Barnkonventionens sjätte artikel som betonar varje barns ”Rätt till liv och utveckling” (Barnkonventionen artikel 6)

På förskolan har vi valt att använda oss av spaltdokumentation för att se till barnets bästa. Vi vuxna anstränger oss för att lyssna till barnen och för att inta ett barnperspektiv. (Barnkonventionen artikel 3). Vi skriver ned vad barnen gör, säger och reflekterar över hur vi går vidare för att följa barnens intressen och lärprocesser, detta för att bättre kunna utvärdera och utveckla verksamheten och för att följa barnen och ha deras bästa för ögonen . Vi hoppas att ”dokumentationen ska synliggöra de frågor och problem barnen är intresserade av och den kunskap som uppstår i olika situationer”. (Skolverket, 2012)